Jaha då har man spelat Sopranos i ett antal timmar och kan konstatera att det är ett ganska trevligt spel.
Vi, det vill säja Spelautomatsamlarnas Förening, förlade en medlemsresa till London och ATEI-mässan under denna vecka.
Mässan, som är en fack-mässa för spelautomats och casinoindustrin (ICE), huserar som alltid i Earls Court.
Det mesta som visas på denna stora mässa (som återkommer på samma plats och samma vecka i januari år efter år) är idag banditer, pokerautomater, arkadspel och övriga förnöjelsespel (d v s pushers, kran-spel m.m.) Det fanns, förutom Sterns fyra spel, 2 st Elvis & 2 st Sopranos, ytterligare ett flångnytt Elvis och tre olika typer av flipperspel på tv-skärmar. Ett spel hade en stor nästan vågrät skärm (tidigare nämnt i forumet). Ett annat videoflipperspel hade en stor skärm som nästan var lodrät, och ett tredje spel hade en mindre skärm som var lutad i ca 60% lutning (tror jag). Det sistnämnda spelet hade den bästa spelkänslan även om de naturligtvis aldrig kan ersätta riktiga flipperspel
Nåväl om Sopranos så kan man säja att:
Det är väldigt lätt att plocka multiball då det bara är till att ta ner tavlan framför rampen till båten "The Stugots" och sen skjuta upp i locken. Det går att skjuta upp kulan i lock:en, förbi (till höger om) tavlan, men det är ingen ide eftersom kulan bara släpps ner på en gång. Man måste plocka tavlan för att locka. Även Jackpot:arna är lätta att ta då de är på samma plats.
Det är även väldigt lätt att höja upp x-bonus via de tre gångarna högst upp, och via fisken.
För att kliva upp på karriär-stegen så jobbar man på kassaskåpet tills det öppnar och skjuter in kulan. Man kan även skjuta upp i gången närmast till vänster om kassaskåpet när "advance rank" lyser där. Man ska jobba sig upp ett antal steg från associate, till Boss. Själv så tog jag mig till Consigliere som bäst.
Jag har läst att en del har diskuterat plingandet. Jo det plingar och plongar rätt så rejält om spelet under spelandets gång. Det är vid träffar på höger och vänster slingshot som det plingar, men även en av vinsterna (kommer inte ihåg vilken) plingar rätt så bra.
Eftersom jag är en gammal stöt som nötte på flipperspel på 60 och 70-talet, då klockor var de enda ljudeffekter utom knacket, så störs jag inte nämnvärt av de ljuden. Snarare tvärt om eftersom de ljuden knyter an till flipperspelets guldålder.
Fisken (som pratar ibland) på vänster sida ser väldigt plastig ut och borde ha ersatts av något roligare. Lamporna (fiskens ögon) på fisken förvärrar bara utseendet.
Det är mycket ramp-skjutande (då räknar jag även med de yttre gångarna som inte är ramper men som skickar upp kulorna högst upp på spelplanen).
På det hela taget så tycker jag att det är ett hyfsat spel som ligger snäppet under Elvis.
Stern hade en liten del av Elektrocoins monter för sina fyra spel. Gary Stern var själv där och jag fick några ord med honom. Bl a så nämnde han att de nu har slutat med att tillverka Elvis, men att de förmodligen skulle tillverka en andra omgång Elvis-spel i framtiden. Jag passade då även på att påpeka för Gary att hans gubbar hade missat en mycket vital detalj på Elvis.
Nämligen en skyddande mylar på den övre spelplanen, som annars slits och repas kraftigt med tiden. Gary nappade på detta, och skulle se till att det gjordes sådana till nästa omgång Elvis-spel. Så troligen kan ni som inte har lagt på en egen mylar på övre spelplanen, köpa en senare via Bjuvia.
Tyvärr så var det lite krångel med båda Sopranos och det ena Elvis-spelet på mässan.
Det bortre Sopranos som vi aldrig provade hade problem med fastnande kulor. "Vårat" Soprano hade problem med kassaskåpet som bara registrerade var tredje, fjärde träff. Och när man sen sköt in i kassaskåpet så hade uppkicker-spolen, som ska skicka ut kulan uppåt mot bumprarna, problem eftersom plasten ovanför var för låg så att kulan hade svårt att komma ut.
Sen började Elvis-spelet som vi spelade på, att krångla. Heartbreakhotel-locken registrerade inga kulor + att loop-magneten för Blue Swede Shoes slutade att fungera p g a att ingen loop registrerades. Det troliga var nog något kabelbrott på en gemensam switchkabel, eller något fel i switch-matrixen. Förutsatt då att de ligger på samma krets.
Elvisspelen i Sternmontern var trevliga att spela på, men det Elvis-spel som stod ensamt i en annan monter på massan, var helt underbart skönt att lira på. Det var då jag insåg att jag kommer att inhandla ett Elvis någon gång i framtiden.
Nåväl, trevligt hade vi i alla fall (inte bara på mässan och spelhallarna, det finns mycket trevliga pubar oxå) och det lär helt klart bli en ny medlemsresa till nästa ATEI-mässa i London i januari 2006.
Dan Hagman
Spelautomatsamlarnas Förening
