Hur kom det sig att ni började spela flipper? - Flippersnack

Borttagen

Denna fråga känns överflödig eftersom det naturliga svaret väl är: "för att man ser så cool ut när man spelar och för att det dessutom är fruktansvärt kul" ;-)

Jag skulle vilja höra lite historier om hur det kom sig att ni började spela flipper. Själv har jag spelat flipper, till och från, nästan så länge jag kan minnas. Det var farsan som "tvingade" mig att spela flipper redan när jag var kanske 5-8 år sisådär. Sen dess har det rullat på. Började spela på "allvar" någon gång runt 91-92 i samband med att T2 kom ut. 92-96 var en ganska tung flipperperiod för mig. Sen var det ett uppehåll på några år, men nu är man tillbaka djupt ner i träsket igen. :-D

MAW

För min del började det med en Kräftskiva långt ute i den smålandska obyggden år 2000.
Hamnade på en efterfest hos en kille som hade ett Addams i sitt vardagsrum. Tyckte att det var för jäkla ballt att ha ett flipper hemma
(och visst är det de?) Veckan efter så impulsköpte jag ett Cyclone av Vänerservice.
Att valet föll just på ett Cyclone var nog mest att det var det enda spelet som jag kände igen från deras lista på internet.
Innan hade jag bara fokuserat på arkadspelen, flipperspelen var något fanstyg som tog upp onödigt utrymme i de lokala spelhallarna.
Så fel kan kunde ha. Är ju bara att beklaga
att man missade så många flipperspel just därför att man inte gav dem en chans.
Nu mera har jag tre flipperspel.
Och det där Addams spelet som var inkörsporten
för mig till denna fin fina hobby står nu i mitt spelrum (cirkeln sluten)

stax

Det var nån gång under ett ovanligt slaskigt sportlov i början på 70-talet och jag var inte tonåring ens. Efter det att jag och min polare hade spelat oss trötta på pingis i den för tillfället upprätade ungdomsgården så fick
jag frågan om jag ville hänga med och spela flipper. Självklart sa jag, utan en susning om vad det var för något.

Spelen fanns i ett rum längst in i "baren" i byn, (ingen visste vad pizza var för något då)
Baren var en mörk inpyrd korridorliknande lokal där det serverades kioskmat och ölgubbarna satt uppradade och snackade skit hela dagarna.
Servitrisen var svårförglömd med sitt superblonderade hår klädd i en slags
pastellfärgad syntetrock med cigarettfimpen nonchalant dinglande i mungipan.

Efter traumat på väg in till spelrummet visade sej att spelen var avstängda, som tur var visste kompisen visste var strömbrytaren satt och ett efter ett startade vi upp spelen:
Monte Carlo Flipper, Big Valley och Rock Makers.

Vi bestämde oss efter noga övervägande att satsa pengarna på Monte Carlot,
Temat med en medelålders gentleman, världsvant placerad vid rouletten påhejad av ett par
läckert lättklädda brudar tilltalade oss mest.
Jag glömmer aldrig upplevelsen när vi stoppade i enkronan och spelet vaknade till liv.
Efter den första spelade kulan var jag fullständigt trollbunden,
hur kunde någon människa på jorden ha hittat på något så häftigt ?

De närmaste åren så gick en väldigt stor del av min veckopeng till flipperspelande,
och jag utvecklade en alldeles speciell kärlek till spelet Big Valley.
Samtidigt så blev vi utomordentiligt kreativa när det gällde att skaffa fram pengar.
En luttrad narkoman skulle inte komma i närheten i uppfinningsförmåga, dessutom så befann vi oss hela tiden på rätt sida av lagen. Förutom den gången då vi kidnappade vår grannes hund och lämnade tillbaka den med hittelön som följd.
Men det är en annan historia...:-D

Pinballark

Själv har jag spelat och hängt i flipperhallarna på den tiden då det kostade 50 öre för ett spel eller 1 kr för tre!
5 kulor, knappt sluttande spelpaner i rökiga lokaler och raggarbilar som mullrade utanför.

Uppehållet kom med arkadspelen som tog all min uppmärksamhet.

Hela 90-talets spel passerade utan att jag ägnat en tanke åt förströelsespel.

1998 kom min dotter hem som en "räddare" och sa av en slump att en klasskompis pappa jobbade med flipperspel.
Samma kväll ringde jag pappan...(Staffan på Nöjab) och frågade om han hade något gammalt spel som man kunde få köpa.

Jag fick dagen efter en lista på spel som var till salu och valet föll på Eartshaker...sen har det bara rullat på.

Hamsidor, Internetkontakter, spel-kompisar, spel, mässbesök...ja lisan är lång på vad denna hobby "ställt" till med. :-D

Stefan

Borttagen

Då antalet medlemmar i SFS har ökat så är det kanske dags att återuppliva den här gamla tråden.

iceman

I mitt fall måste det ses som en "tvåstegsraket". Jag hängde på Sundsvalls två hallar redan innan jag hade åldern inne, det var inte så noga med det, slanten skulle ju in, verkade det som om hallägarna tyckte. Var det förresten tre hallar samtidigt...?

Köpmangatan, den "mesta" hallen där de flesta spelen fanns och där det faktiskt ryktades om att fulheter förekom, vilka förståd jag aldrig, kanske för att det bara förekom spelande ungdomar där och möjligen någon mellanöl.

"Lyckans kläder" hette klädfirman som flyttade in på Ågatan där det låg en annan spelhall, den hade inte samma mysfaktor, men ett antal spel.

Varvsgränd är den tredje som jag inte tror var igång samtidigt som de två andra, det måste varit något år senare faktiskt, där var jag aldrig någon stammis heller.

Steg två var förra hösten när en arbetskamrat berättade att bowlinghallen i Birsta skaffat tre spel och hade lunchmat. Sagt och gjort, vi lirade där och det första spelet, believe it or not, var GNR från DE. Detta tämligen lama spel (ursäkta alla GNR-ägare, men det var i riktigt dåligt skick oxå) tände flipperlampan hos mig igen och redan samma lunch ringde jag en bekants bekan som var (och är) hobbyutställare och samma vecka togs Pantheran hem tätt följd av Corvetten. På Enjoy som det heter stod även ett ToM och WCS, där ToM blev det spel som fick mest krediter efter denna dag.

Och resten är som det heter, flipperhistoria!

Bally

Vid fyra-fem års åldern så fick jag spela flipperspel tillsammans med min tio år äldre bror, på de olika campingplatser vi besökte på semestrarna i europa varje sommar på sextiotalet.
Sen var det kört.

Efter att nött på flipper och arkadspel på alla hallar, och andra ställen som hade spel i Stockholm under nästan hela sjuttiotalet så köpte jag mig mitt första flipperspel 1977. Resten är, som man säjer, historia.